Till alla jag legat med

Av Mikael Sol
(Stockholm, 2008)
Kartago förlag

Det har gått två år sedan Till alla jag legat med släpptes, men det händer att jag tar fram och läser den ibland när jag känner att jag behöver få perspektiv på delar av mitt liv (se omslaget). Det här är dock en lite jobbig bok att både införskaffa och läsa. Jobbig för att det är jobbigt att:

1. Plötsligt förstå hur det känns att köa för att köpa porr på Statoil.
2. Typsnittet inte passar med teckningarna. Man hade verkligen velat ha handtextat istället.
3. Man känner igen sig pinsamt ofta och det är inte så roligt att bli påmind om sitt eget utebajsande, loftsängshat, nakenposerande och you name it.
4. Komma på att man nog ska bli celibat.
5. Hela tiden tänka på Kerstin Thorvall.


Det snyggaste i boken är när Mikael Sol på några få ställen blandar seriefigurerna med mer realistiska teckningar, och det är även då det känns som om berättelsen lyfter något. När karaktärerna ibland verkar lite uttryckslösa med sina runda huvuden och ögonprickar ger dessa teckningar dem mer djup. Kontrasten är genialisk och hade gärna fått användas på fler ställen. Enkelt men effektfullt.