Gängkrig

Av Jens Lapidus och Peter Bergting
(Stockholm 2009)
Wahlström & Widstrand

Jag har aldrig fallit för deckargenren och har därför inte heller läst någon av Jens Lapidus tidigare böcker. Men hans beslut att tillsammans med Peter Bergting och W&W ge ut något så ovanligt som en svensk noireserie lyckades ändå göra mig nyfiken. Där språket ofta haltar inom genren kanske bilderna kunde tillföra något konstnärligt?

Faktum är att tecknaren Peter Bergting gör ett riktigt bra jobb. Flera likheter finns med serier som t.ex. The Punisher, och Bergting lyckas bygga upp en stämning som passar manuset alldeles utmärkt. Det är också just teckningarna som är den största behållningen, för även om historien i sig inte är dålig (dialogen och karaktärerna är hyfsat trovärdiga) lyckas den aldrig fånga mitt intresse. Jag kommer troligen att fortsätta att snabbt traska förbi deckarhyllan i bokhandeln, men ger ändå en applåd till detta samarbete. För den redan frälste är det här helt klart en bok att rekommendera.

Frances, del 2

Av Joanna Hellgren
(Stockholm, 2010)
Galago

Frances bor tillsammans med sin faster och farfar efter att hennes pappa har dött under oklara omständigheter. Första delen, Frances, del 1 (Galago 2009), handlar om sökande efter sanningen, efter en lugn vrå, vänskap eller någon att dela vardagen med. Den nyss utgivna andra delen är mer komplex. Här får vi följa flera sammanvävda berättelser som även utspelar sig vid olika tider. En som handlar om vad som skett i det förflutna och två som sedan försöker fånga och återge den på olika sätt.

Joanna Hellgren tecknar bara i blyerts vilket ger karaktärerna en mjukare och något suddigare form. I början tyckte jag att de grå nyanserna mest gav berättelsen en känsla av otydlighet, men allteftersom jag läste blev tekniken mer till en mjuk inramning och något som bidrog till bokens stämning.

Det finns en svag vardagsmelankoli i Frances. Inget är riktigt, riktigt svart och därför känns heller inget helt vitt. Man anar djup och stora känslor, men de kommer aldrig till uttryck utan bor hela tiden inne i de karaktärer vi möter. Både Frances och hennes mamma flyr i tysthet, genom några försiktiga steg bort från förlossningsavdelningen eller in i historiernas värld. Hela tiden befriat från förklarande kommentarer. Stilla flyter berättelsen om Frances fram sida för sida. Det är vackert, unikt och personligt, och Joanna Hellgren är utan tvekan min favorit bland svenska tecknare just nu. Många kommer nog med mig se fram emot den tredje och sista delen, som ges ut någon gång nästa år i Frankrike och troligtvis under 2012 här hemma.

Grattis Joanna!

Inte helt överraskande, men mycket glädjande besked om årets mottagare av Urhunden! Tre välvärda vinnare.

2010 års Urhundenplakett för 2009 års bästa originalsvenska seriealbum går till Frances 1 av Joanna Hellgren.
Juryns motivering:
"Joanna Hellgrens Frances 1 får Urhunden 2010 för hennes unika konstnärliga uttryck och suveräna känsla för serieberättandet, som skapar en helgjuten berättelse. Personskildringarna är trovärdiga och engagerande ned till minsta biroll."

2010 års Urhundenplakett för 2009 års bästa till svenska översatta seriealbum går till Husfrid av Alison Bechdel.
Juryns motivering:
"Alison Bechdels Husfrid är en storslagen familjehistoria. Skildringen av serieskaparens far och hennes relation till honom är intellektuell och litterär, samtidigt som den är engagerande och medmänsklig. En serieroman i ordets rätta bemärkelse."

2010 års Unghundenplakett för främjande av barn- och ungdomsserier i Sverige går till Stefan Diös. Juryns motivering:
"Stefan Diös översätter med stor kärlek och engagemang. Han visar respekt både för publiken och för ankeborgarna. Genom över två decennier har han nått flera generationer läsare och gjort en ovärderlig språkvårdande insats."


Länk till Seriefrämjandet.