lördag 3 november 2012

Med eller utan dig


Av Jenny Berggrund
Göteborg (2012)
Optimal Press

Det här är en bok om Ink och hennes vänner Kaj, Stella och Fia som alla bor i Göteborg. Ganska tidigt får man veta att en av deras vänner försvunnit efter en sen utekväll och sedan hittats död. Hur vännen har dött får man reda på i slutet av boken, men Ink vägrar tidigt tro att det bara rör sig om en olycka.

Vännens död är dock bara en ramberättelse, det är Inks och hennes vänners lite trassliga relationer som hela tiden är i fokus. Det blir många fester, ogenomtänkta ligg, förhållanden som bryts upp, förhållanden som återupptas, lite svartsjuka och givetvis olycklig kärlek. Det finns mycket att känna igen sig i.

Jag tycker dock aldrig riktigt att jag får kontakt med någon av karaktärerna, även om de är trovärdiga och välutmejslade. Särskilt irriterar jag mig på att jag inte alls blir berörd av ramberättelsen. Den knyts aldrig helt till resten av händelserna och egentligen är alla historier ganska löst hängande. Kanske lite som det faktiskt är i verkliga livet? Relationer kommer och går, vänner bråkar och blir sams, någon orkar inte vänta på att bli upptäckt och älskad, en annan flyttar utomlands, en kär vän dör utan att man förstår varför ... Saker och ting hänger sällan ihop på det sätt som man kanske vill få det till att göra.

Bokens styrka är helt klart dialogen. Och tecknandet är verkligen perfekt för den här sortens berättande. Jenny Berggrund har lyckats få till ett träffsäkert utsnitt från ett ungt Göteborg anno 2012.

Seriecentrum i Stockholm?


Förra helgen traskade jag i väg till Arkitekturmuseet för att se Joanna Hellgrens utställning och höra mig för lite om museets nyväckta intresse för svenska serier. Under höstlovet var dagliga workshoppar inplanerade och denna lördag bjöds det även in till samtal om de svenska seriernas framtid.

Det visade sig bli en lång och intressant diskussion mellan tecknare, förläggare, arkitekter och publiken, och mitt i allt avslöjades även nyfödda planer på ett kommande seriecentrum i Stockholm. Seriefrämjandet och Stockholms stad har tydligen precis börjat undersöka möjligheten att skapa en knutpunkt i huvudstaden där serieintresserade från hela landet skulle kunna samlas och dit även internationella gäster i så fall skulle bjudas in.

Äntligen! Det vore ju fantastiskt om vi i Stockholm kunde få något som motsvarar Malmös Mazetti. Med plats för studior, filmvisning och kanske rent av en skola. (Det ryktas nämligen även om att det kommer att finnas utrymme för en ny serieskola framöver.) Jag skulle flytta in på en gång.

Men samtidigt: där satt vi ju på ett av stadens mest populära museer och pratade serier. Är det inte ganska fantastiskt när man tänker efter? Hur länge har man inte gått och väntat på att etablissemanget ska få upp ögonen för tecknade serier och på att dagstidningarnas kultursidor ska behandla serieskapare på samma sätt som poeter, målare, författare eller arkitekter? Om serierna nu äntligen har börjat få ta plats på museer, teatrar och gallerier, är det då så smart att plötsligt flytta ut och stänga in sig i en egen byggnad i någon närförort?

Nä, jag har faktiskt ingen lust att buras in igen på tryggt avstånd från allt som är Fint. Jag vill kunna läsa mina serier på Stadsbiblioteket, spana in seriebubblor på Konstfacks vårutställning och gå på samtal om seriernas utveckling på ett museum.

Jag vill ha en framtid där serierna får vara med på lika villkor. Jag har fått nog av utanför.


(Passa på att se Joanna Hellgrens utställning före den 11 november!) http://www.arkitekturmuseet.se/utstallningar/joannahellgren/