Sätt att se

Av Niklas Asker
Göteborg (2010)
Optimal Press

Jag tjatar ju ofta om att jag vill läsa mer episka serier på svenska. Den här missade jag dock helt när den kom 2010, så jag kanske ska sluta gnälla och börja ha bättre koll på vad som faktiskt finns där ute.

Om jag fattat rätt kom boken först ut som Second Thoughts på Top Shelf i USA, vilket i så fall förklarar varför jag tyckte att den kändes så amerikansk i stilen. Eller är det helt enkelt så att jag inte har något annat än just amerikanska motsvarigheter att jämföra med inom genren? Det känns lite som att läsa en rockig version av Craig Thompson eller Nate Powell, som båda dessutom hör till Top Shelf-stallet. Jag kan inte låta bli att tänka att jag troligtvis inte hade trott att Niklas Asker var svensk om jag hittat den amerikanska utgåvan först. Det irriterar mig lite.

Själva berättelsen har man läst förr, men i detta fall i form av två parallella (eller?) historier som författaren växlar mellan. Vi får brottstycken ur två förhållanden som på flera sätt påminner om varandra. Ganska tidigt anar man att de kommer att vävas ihop på något sätt och det är det som driver själva läsandet.

Är Niklas Asker månne illustratör eller konstnär vid sidan av serieskapandet? Allt är fantastiskt snyggt tecknat och det är även snyggt rent berättartekniskt. Ja det är så pass snyggt att jag blir ganska oberörd av själva historien, vilket är synd. Men kanske är det meningen? Under ytan verkar det ju finnas en tanke om att vi alla är en del av samma verklighet som hela tiden upprepar sig. En verklighet som kanske inte ens är på riktigt? Hm. Jag kanske måste läsa om boken. Second Thoughts - second reading.

Kiki från Montparnasse

Av Catel & Bocquet
Stockholm (2011)
Kolik förlag

Jag läste Kiki från Montparnasse för några år sedan när den gavs ut på franska, men eftersom min skolfranska är aningen knackig har jag gått och längtat efter att den skulle komma på svenska. Kolik förlag, tack ännu en gång för att ni finns!

Kiki från Montparnasse är inte bara ett underklädesmärke, utan även en kvinna vid namn Alice Prin som levde i Paris under det glada 20-talet. Och nog förtjänar hon att bli ihågkommen för så mycket mer än för sina underbyxor.

Det här är ett starkt porträtt av en kvinna som vågade ta plats och som försökte hanka sig fram i en konstnärsvärld där kvinnan kanske först och främst var föremål snarare än upphovsman. Nog drog hon nytta av sina talanger för att arbeta som modell (hon stod modell för flera av historiens mest framstående konstnärer), men det är just det faktum att hon fanns på båda sidor av staffliet som är intressant.

Boken är bortåt 400 sidor lång, vilket kanske kan verka mastigt men som nog är nödvändigt. För även om man får en ganska lång skildring av hennes tuffa start i livet så är det inte utan att man ändå fort fastnar i hennes glättiga yttre. En tår på en parkbänk glöms snabbt bort när Kiki senare fäller en spydig kommentar eller ger någon en rejäl åthutning. Man förförs och tänker att hon träffar alla män och lyfter på kjolen för att hon själv vill det och att det snarare är hon som utnyttjar männen än tvärt om. Det är egentligen först när hennes sista år av missbruk skildras som man påminns om att det ju aldrig är så enkelt. Var går egentligen gränsen för vad som är frivilligt och inte?

Något som i alla fall är alldeles uppenbart är att Kiki inte går att skildra som bara det ena eller det andra. Troligtvis var hon allt på en gång: nattklubbssångerska, modell, konstnär, skådespelare, älskarinna. Och framförallt: beundrad.